*** Inspiration för träning, resor och friluftsliv - välkommen till Vandringsman.com *** Bloggen har funnits i 10 år, men ligger nu i dvala. Den kanske uppstår igen. ***

fredag 18 juni 2010

West Highland Way - dag 1

Det var måndag morgon och jag vaknade upp på Hotell Premier Inn i den skotska byn Milngavie, strax norr om Glasgow. Jag hade köpt en resa av Prima Travel som i sin tur fått saker ordnat av Scotwalks. Och nu hade jag 153km framför mig på West Highland Way.

Section: Milngavie - Drymen
Distance: 19km

Det finns två Premier Inn, ett vandrarhem och ett hotell (Karta). Det är min rekommendation är att ni bokar ett eventuellt boende på hotellet. Precis nedanför finns den lokala restaurangen The Burnbrae, ett ställe som hade rejält med god mat. Såväl till middag dagen innan som frukosten. Min start på dagen bestod av; havregrynsgröt, bacon och ägg, yoghurt, rostat bröd med marmelad, flera glas apelsinjuice, kaffe samt te.

Här till vänster har ni en karta över jag vandrade. Vill ni ha en mer tydlig bild så föreslår jag att ni Googlar på West Highland Way.

Om jag ska ge någon kommentar om de bästa sträckorna så måste det bli kartbilderna 6 och 7 för att det var enormt vackra vyer, öde högplatåer och många vackra bergstoppar att titta på.


Annars gillade jag kartbild 4 och 5 då de var väldigt lantliga, mycket bäckar, härlig skog, någon liten gård med djur mm. Passar utmärkt för dem som vill njuta mer än att ta ut sig fysiskt. Den första etappen är en utmärkt start, man går den lätt och det även efter en lite väl stor frukost. 

The Burnbrae, the starting point in Milngavie center square.

Instruktionerna jag hade fått av Scotwalks gällande starten på leden var inte bra, texten kunde tolkas på flera sätt. Det hade varit så enkelt att bara skriva "Leden börjar på byns centrala torg", men efter lite virrande hittade jag till slut obelisken. Men annars så var services riktigt bra från dem, fick en bra genomgång dagen innan jag började vandra. Och så hade de ordnat saker och ting bra för mig.

Väl ute på leden så upptäckte jag att man kunde ha ett "vandringspass", dvs ett dokument som man kan få stämplat på olika platser längst leden. Det var det inget som informerade om (vad jag kan minnas). Om du gillar sådan är det min rekommendation att du kollar upp det innan börjar. 

Jag bokade resan genom Prima Travel. Och då jag bokat en resa utan guide och det var ingen gruppresa, så var servicen därefter. Efter att jag bokat hade de ingen kontakt tillbaka till mig, förutom ett utskick en vecka innan resan. Jag vet inte om det var de eller Scotwalk som kanske borde ha kommunicerat tillbaka gällande saker som; ändrad plats av boende då det var fullbokat där det var tänkt, samt avgång på bussen till Glasgow morgonen då man åkte hem. Men - det fungerade ju ändå. Man får räkna med att det blir lite osäkert när man reser solitärt.

När jag började min vandring var det fullt med folk, det var såväl ung som gammal som gjorde sig redo att vandra den första sträcken - som till en början går i Mugdock Country Park.

Jag hade dock anmält mig själv till denna resa. Och det visade sig att ingen annan bokat sig med Prima Travel, så jag hade ingen naturliga kompisar att gå med. Det var faktiskt så att jag inte träffade en enda nordbo under hela min vandring.

Efter ett tag kom jag ut ur skogen och såg kullarna. Då kom jag också ikapp flera grupper. Det kändes som en promenad utan några problem.

Precis innan lunch i Dumgoyne tog jag dock en avstickare till Glengoyne destilleri, för att köpa whisky. De hade en skylt alldeles intill leden. Kan absolut rekommendera att man tar sig en avstickare till deras butik. Min lunch blev en hamburgare med pommes och en stor läsk. Om jag kommer ihåg rätt gick det på ca 11£, dvs en lunch på ca 120kr!


Under resan träffar jag på ett äldre engelskt par. De kom ifrån mellersta England och frun hette Joy. Vi hade sällskap under en-två timmar, men väl framme i Gartness så bestämde jag mig för att öka tempot igen på den asfalterade vägen upp för några långdragna backar. Vi sa adjö till varandra. De sa att de skulle gå hela leden, men jag såg dem aldrig mer.

Det började så smått regna när jag hade några hundra meter kvar. Väl framme i Drymen hade jag boende på Elbank B&B, som ligger inne i själva samhället några hundra meter från WHW. Boendet var trevligt, även om toalett och dusch inte fanns på rummet. Den kvällen köpte jag en yoghurt och bröd i den lokala matbutiken.

Inlägget har redigerats: 2012.01.21

Direktlänkar till de andra dagarna:
[Dag 1], [Dag 2], [Dag 3], [Dag 4], [Dag 5], [Dag 6], [Dag 7] & [Bildspel]

5 kommentarer:

  1. Man kan ju undra vad som hände med det engelska paret? Det är alltid lätt att skada sig när man är äldre. Eller så fastnade de på någon pub

    SvaraRadera
  2. Det skulle ju kunna vara så att de valde att gå kortare än de tänkt någon dag, och på sätt aldrig kom ikapp mig. Men om de skulle hållit tänka sträckor (som behövdes för att nå de i förväg bokade rummen) borde jag sett dem någon mer gång.

    Därför bör man ha en grundkondition innan man beger sig ut på en sju dagar och 153 kilometer lång vandring.

    SvaraRadera
  3. Vad roligt att läsa om denna vandring!! Jag bor själv i och blggar från Skottland och känner igen många av plaserna!

    SvaraRadera
  4. Åh vilken härlig vandring. Den vill jag göra,

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad skoj att du gillade mitt inlägg. Tycker absolut att du ska göra denna vandring.

      Radera

Välkommen!! Hoppas du skriver ett inlägg, det skulle motivera mig att fortsätta med min blogg.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...